piplisa

Det är konstigt vad vissa saker; dofter,smaker eller ljud ger en minnen. I veckan köpte jag t.ex. äppleyoghurt något som jag för alltid kommer att förknippa med våra resor till fjällen med familjen. Vi åkt alltid i den kära Toyota-minibussen och hade matsäck med oss. Mackor av de olika slag och små yoghurtar. Alla vet att jag är lite sådär kräsen med vad jag äter och när jag vet vad jag tycker om tänker jag äta det också. Det vill säga att det var alltid jag som åt äppleyoghurten. Alltid. Den var ju så god liksom!
Och eftersom vi väldigt sällan köpte såna små burkar med yoghurt och äppleyoghurt inte finns i stor förpackning så var det bara just då som jag fick avnjuta denna delikatess. :D 
Alltså har jag hela veckan drömt om Fjätervålen, om Njupeskär och allt vackert som finns i Sverige. I sommar ville jag skriva, vill jag ut och vandra i fjällen. Men  med tanke på att jag är här blir det nog inte så. Kanske att vi ska vandra lite här i Ardennerna, det vore väl kul kan jag tänka mig. Men om det slår Nordens skönhet får vi se.




Jag hittade en bild från när vi var i Norge och vandrade i närheten av Grövelsjön i Sverige. Så det är väl åtminstone nästan samma område. :) Jag är ju sååå bra på Sverige (och Norges) geografi..inte.
Men vackert är det iaf.
(Gissar på att det är Matilda eller Anna som tagit kortet, ni gav mig ju massa bilder i studentpresent..)

Lovely Sweden, home of my heart! Il me manque, mon beau pays avec des rennes et du petits montagnes, des fôrets et des vallées profondes. Avec ma famille et mes amis. Hur kan man sakna ett land? Men jag minns hur dte känns när jag tog de första stegen på svensk mark. Hemma äntligen hemma! En känsla som verkligen griper tag i ens hjärta, kramar om det hårt hårt. Det går inte riktigt att beskriva men det kändes grymt bra att komma hem.
Även om det känns bra att komma hit igen, även om jag känner mig hemma här med.. Men det är annorlunda. Väldigt annorlunda. I sverige väntar jag på ngn som möter mig och tar hand om mig. Här klarar jag mig själv. Här är jag själv i världen. Typ. Joshua skulle bli ledsen om jag säger att jag är alldeles ensam här, för det är jag ju inte. Jag har ju faktiskt honom. (och en massa andra vänner.. nu ska jag ju inte överdriva.
även om de inte har känt mig alltid som vissa andra..<3)

Peace to you alla, sisters and brothers!