piplisa

Nu äntligen känner jag att jag kan ta ett par minuter och skriva vad som händer egentligen! Jag är ju faktiskt tillbaka i Sverige nu på riktigt. Jag börjar till och med landa. :) Men okej vi börjar från början.

Kvällen innan jag åkte, hade jag ju upptäckt att jag kanske inte fick ha både handbaggaget (en rätt för stor ryggsäck) och min laptopväska. Så vi beslöt att vi inte kunde eller skulle göra ngt då utan åka tidigare till flygplatsen så att ifall det inte gick packa om allt. eller köpa till i värsta fall.

Den kvällen var vi även bebisvakt, då Johana Joshuas exfru fyllde år och ville gå ut. Så vi hade hennes lilla månadsgamla flicka fram till 4-tiden, då de kom och hämtade henne. Joshua skjutsade hem dem och under tiden somnade Lovisa och glömde ställa väckarklocka. Jag vaknade 6.50 och väckte honom för att se vad klockan var. Joshua berättade att han ställt klockan på 7.20 så vi kunde fortsätta sova lite. För sen skulle vi åka 8.30 ungefär för att ha gott om tid vid incheckningen som skulle sluta 10.25, då flyget var 11.35. Jag somnade om igen, vaknar senare och tänker att näe jag har ju inte hört väckarklockan så då borde jag ju kunna somna om då. Gör det. Vaknar igen och känner mig väldigt illa till mods. Det är för ljust i rummet. Slår joshua som kollar klockan och hoppar till. Klockan är 9.30!

Vi hoppar ur sängen slänger på oss kläderna, springer till bilen och åker. Det är vägarbeten i hela Bryssen. Köer. Vi stannar vid alla röd-ljus utan ca två. Vanligt vis tar det ca 40 minuter att åka till flygplatsen. vi är där klockan 10.00. Blir genast övermodig och tänker att dte är lugnt vi hinner parkera. Hittar ingen parkering. Snurrar runt i 10 minuter. Hittar. och springer till ankomsthallen.. Måste alltså ta oss en våning upp. Väntar på hissen.. väntar.. besluter oss för att ta rulltrappan. Hissen kommer. Upp upp. Springer. Hittar rätt disk och en man säger ni har fortfarande tid på er. Klockan är 10.15!

Frågar om mina 2 handbaggage, varvid kvinnan i disken säger att nämen det är inga problem du har ju en flex-biljett. Däremot har du ju lite mkt baggage med dig. Min resväska väger 30kg. Får egentligen ha upptill 20, men 25 är ok. Väger handbagget. 16kg. Får egentligen ha 12kg. Lovisa har alltså 14kg i övervikt. Får betala för 5kg= 60euros! Går och betalar. Ser att boarding är 11.05. Klockan är 10.25-10.30!

På hemsidan står att man ska räkna med en timme vid säkerhetskontrollen, då man måste ta av sig skor och bälte osv. Så ja, Lovisa och Joshua måste säga hejdå. De gråter. Lovisa går. och gråter. Vid säkerhetskontrollen är det ingen kö vid en disk. Lovisa går igenom. klockan är 10.35!

Hittar inte som vanligt, beroende på lite instabilt känslotillstånd. Köper en juice och hittar gaten. Ringer Joshua. Nu känns det bra igen. Vi pratar till tio kvart över elva då boardingen börjar. Går ombord. Det sitter en man på min plats. Rad 3 fönsterplats. Han flyttar snällt på sig. Planet fylls. Personalen verkar förvirrad. Till slut säger de att vi har för många passagerare mot vad som står. De behöver alltså titta på allas boardingpass. Men de kommer inte längre än till rad 3. För där är det 3 personer som har F-plasten. F-som i fönster. Men det löser sig och vi flyger.

Själva resan gick väl bra. Lämna ett soligt och varmt Bryssel, med en massa tårar, landar i ett kallt och regnigt Stockholm med en massa tårar. Vid ingången står det en massa tullpoliser och en hund. Konstigt men okej. Vid utgången efter att vi fått vårt baggage står ännu fler poliser och samma hund. Konstigt. Träffar Matilda och åker hem till mitt nya. Lidingö. 

Den kvällen packar vi upp och åker och kollar på skolan. Och går lite i Stockholm by evening. Pratar med älskling och sover inte så himla gott i mitt nya /gamla hemland. Men det känns ändå rätt bra. 

Jag kom ju trots allt hem. Är fortfarande ganska sliten mellan mina hemstäder. Bryssel/Stockholm/Katrineholm? Var hör jag hemma egentligen? Det sägs att hemma är där man har sitt hjärta. Jag lämnade mitt i Bryssel. Men min familj och vänner finns i gamla kära Katrineholm, en bit av mitt hjärta kommer alltid att finnas där. Och Stockholm, det nya, spännande. Matilda och en massa nya folk. Hur många ställen kan man höra till? Jag tror rätt många.

Nu iaf ska jag sova. Det får bli skolstart, grupparbete, kurslitteratursstress, hembesök och spännande Ikea-resa i ett annat inlägg. Det riskerar att bli låångt. Godnatt världen. Sov gott. Det ska jag göra i min nya säng. (som nästan fick 24ben..)