piplisa

Bara några dagar efter att Sara had åkt så kom nästa lass gäster. Hannapanna och mangebange (alltså systeryster med make) kom i bil på onsdagen. (Eh i onsdags..en vecka sen.) Tror visserligen att de startade resan redan på måndagen men det tar ju sin lilla tid.
Eftersom jag jobbade på morgonen både onsdag och torsdag började vi lite lugnt men på torsdeftermiddag/kväll var vi i stan och hann med både pommes och öl. Det bästa Belgien har att bjuda på..

  Ser ju ut som saft ju, men icke icke.

Fredagen tillbringades i Gent, en trevlig och vacker stad i Flandern. Vi tog en 2timmars sightseeing tur, då man fick en karta och lite fakta om ett 20-tal platser och sen var det bara att knalla. Det var väldigt trevligt och avslappnad liksom. För när man tröttna kunde man ju bara ta en paus eller kolla in en marknad eller äta soppa. Det gjorde vi också. :D Lite Gent-bilder:



Efter vi hade tröttnad på att gå och på att fika så åkte vi lite bil.. Eller lite mer. För att ta oss tillbaka till Bryssel så åkte vi en massa småvägar på landsbygden. Och sedan till supermarknad. Där vi handlade ett basförråd. Det var ju smidigt när det fanns en bil. Så en 12liter mjölk och minst lika mkt juice och 8kg pasta och lite öl och... 99euro handlade jag och Franzi för. :D Den kvällen bjöds det på lax. Och så slutade allt med att jag och Hanna flummade i soffan medan Franzi övade på svenska. (Hon läste ett ord ur ordlistan så skulle vi förstå det. Hon får faktiskt bättre och bättre uttal!)
 Fan, vad vackra vi är alltså! hahahaha


Lördagen åkte vi in till centrum för att gå på maknad och för att köpa praliner. Det var inget särskilt intressant på marknaderna men vi hittade en antikaffär. Som var löjligt stor och hade fånigt mkt saker. Vad sägs om en massa fina skyltar, en glassvagn, bord, stolar, vaggor, you name it. Mange var nöjt tillslut iaf, med sitt fynd, som han fick släpa på. Foto togs precis vid en fin volvo. Härlig avslutning.


Efter att ha inhandlat lite praliner till Hanna så packa de ihop sig och åkte hem till Kolmården, via Lübeck. Man kan ju fråga sig varför just där.. ;) Haha Det var iaf kul att de var häe ett tag! Nu längtar jag massor till nästa grupp som kommer. påsklovet mina älsklingar så kommer ni hit!! Det är bäst att jag försöker njuta av att vara lite ensam nu då. Fast nåväl, ensam är jag ju inte direkt.. :D

Det är farligt att ha en blogg.. För ibland så glömmer man att uppdatera, att skriva vad som händer och så sitter man där flera veckor efter att saker har hänt och ska komma ihåg och berätta. För jag vill skriva, samtidigt som jag tror att ni vill veta. Men jag vet folk tycker det är jobbigt när man skriver så där massor.Fast å andra sidan om jag delar upp det i flera inlägg så blir det ju egentligen lika mycket..Är det bättre då att skriva massa korta inlägg om allt som har hänt? 
Men men nu ska gå bakåt i tiden och se var vi hamnar...
.......
..just det personalmiddagen. Det är bara två veckor sen men det känns som mycket mycket längre..
 Hur hade vi det då bland alla konstiga människor som jobbar här. Ja, jo det var.. okej. Jag kan inte säga att folk pratade särskilt mycket med mig eller Franzi. inte heller kan jag säga att det var särskilt kul eller att maten var god. (Den räckte inte ens till alla. Och så var den alldeles för stark och näe inte god, Men alla åt så mkt man fick och kunde så hungrig som alla var.) Runt tolvslaget smet vi ner till baren, där man kunde röka och satt där för att Franzi skulle slippa fira sin 20-årsdag tillsammans med alla knäppisar och alldeles säkert bli tvingad att sjunga kareoke. Det blev vi iofs när vi kom tillbaka, men då hade de flesta åkt redan. Vi (eller mest jag, säg en svensk som inte kan Abbas alla texter) sjöng Dancing queen. Vad gör man inte för sitt kulturarvs heder. Efteråt skjutsade Joshua hem oss och vi tre firade Franzi och pratade och hade trevligt.

...tjof in i ugnen.ut och ugnen på bänken
oj! Det blev inte riktigt som jag hade trottÖppna fönstret!
För så såg kakan ut-->Först blev jag lite ledsen och bekymrad.Men sen tänkte jag att det löser sig. Man måste ju posa för fina foton.
Och kakan blev fin fin tillslut. Och god. (Det var bara en lite bismak av bränt på sina ställen, där jag inte skurit bort tillräckligt..) GRATTIS till min FRANZI på hennes 20årsdag!

Jag har haft en väldigt väldigt intensiv vecka! Det har varit en hel del saker som har fått mig att må grymt bra och en hel del saker som gör mig lite ledsen. Skulle jag skriva allt just nu så skulle det bli längre än långt långt långt.. Så jag tänker inte göra det nu. Delar upp det och skriver när jag har lite mer tid. Nu ska jag städa badrummet, efter att ha diskat i en timme. ;-)
 



Slappna av och hoppas, ana, veta att man inte faller, det finns något som håller en kvar hängandes.. Ibland är det inte långt till marken.

Idag är det Pappas födelsedag. Hittade efter lite sökande en bild som inte var alltför dålig på min kära fader som fyller eh.. 53? idag! tihi Stor grattiskram



Insektspappa med smilfinksdotter. Visst är det ett släktdrag att inte se helt klok ut på kort.. (Men oroa dig inte Pappa jag har värre kort också..Vi tar det till 60-årskalaset. :D)

Som jag skrev i förra inlägget har jag varit arg. Rasande skulle man kunna kalla det. Stämmningen är inte på topp just nu. Livet går upp och ner, det gäller att inte fastna nere, kommenterade Pappa på förra inlägget. Ja absolut livet går upp och ner, jag säger inget annat. Men har jag inte rätten att bli behandlad med respekt, att känna att det jag gör (som dessutom är på frivillig basis) uppskattas och att folk vill ha mig här, vill ha Min hjälp? Jag säger ja, men tydligen inte. Vänta, jag ska berätta. men det blir nog ett långt inlägg;


Jag har nu varit här i mer än 5 månader och det har varit både mycket bra och mycket dåligt. Jag gillar verkligen att jobba med barnen här, det har länge eller kanske ofta varit något som känts väldigt rätt. Som att det ÄR detta jag ska göra. Iaf i år. Visst är det svårt och tungt ibland men det är något jag kan ta, oftast, eftersom arbetet ändå ger mycket.

Något som har varit svårt enda från början är att känna sig välkommen här. Eller ja naturligtvis är jag välkommen och den övriga personalen är trevlig och alla är snälla men väldigt distansierade. Och jag kan förstå att det är ett sätt för dem att inte få det för svårt när volontärerna åker ett år senare. Jag vet mycket väl hur jobbigt det är när det är slut och dags för dem att flytta tillbaka till sina hemland. Men jag vet också att man klarar det och jag kan inte låta bli att tycka att man ändå måste göra sitt bästa för att få dem att trivas. Nu kanske jag är bortskämd. Jag menar de jobb som jag har haft har varit väldigt väldigt bra. Stämmningen, i alla fall från min plats, har varit väldigt bra och gemytlig. Som en enda stor familj. :D Får erkänna att när det gäller det så saknar jag att jobba i kyrkan och på Bokia! Ni är alla så snälla!

Jag har nog redan beklagat mig över hur det var i början, ja och fortfarande också, att ingen pratar med oss. Med det menar jag inte att folk inte säger hej, det gör de. Alltid samma lättsamma, Salut, ca va? Och så ett leende medan de vänder sig till den som de egentligen vill prata med. Det är oavsett om det gäller arbetet eller något annat. Jag finns inte. Jag räknas inte som personal. Faktiskt idag blev jag tillfrågad om råd för första gången. Jag var så paff att jag inte visste vad jag skulle säga. Tragiskt men sant. Jag menar, oj syns jag verkligen? (Jag kommer att återkomma till just detta.)

Vad som stör mig med mtt liv här i Belgien är att det är mitt arbete som är mitt liv. Sen jag slutade skolan gör jag inget annat än att arbeta. Sant att jag ibland på helgerna träffar de andra volontärerna men i veckan inte alls. Då jobbar jag och kommer hem slutkörd och sätter mig framför datorn. Vid 8-9 tiden börjar vi laga mat och så äter vi vid 22 kanske. För att sedan sova. Jag har inget liv här, jag har ett arbete som kör slut på mig. Inte ens de bästa dagarna får mig att må tillräckligt bra. Därför har vi länge tänkt på att ändra våra arbetstider. Inte mycket men ja, arbeta lite mindre. Vi bad om att få ett möte tillsammans med de tre i ledningen och oss båda för att prata om just detta, i december. I förra veckan hade vi tillslut det.

Och vilket möte sen. Vi försökte att vara tillräckligt ärliga utan att peka finger eller berätta allt. De frågade oss hur vi hade det och när det visade sig att det inte var så bra om de kunde göra ngt för oss. För att sedan sitta och verkligen räkna timmar, när vi vill jobba lite mindre. Tydligen så jobbade vi 38h /veckan innan (vi har ju trotsallt en timmes lunch..). Nu ska vi prova att jobba 3 timmar mindre i två veckor för att sedan ha ett möte med spj. Eftersom det egentligen är spj som betämmer över hur mkt vi ska jobba. De vågade verkligen inte ta några beslut och fegade sig igenom allt. Vad som störde oss (jag pratar för både mig och franzi, då vi tycker väldigt lika) var att de vägrar att se oss som volontärer. Vi har här frivilligt. vi kan åka om vi inte orkar mer. Och eftersom de har haft volotärer här under många år är det en extraresurs som jag tror att de tar för givet. Vi är inte utbildade att jobba här, inte för fem öre och det är ett väldigt tröttsamt arbete, som tär på både kropp och sinne. De säger att de är glada att vi är här, men grejen är att de är glada att det finns folk som vill vara här, att det är just jag eller frnazi gör dem detsamma sålänge vi arbetar som vilken heltidsanställd som helst.

Men sen finns det tillfällen då man måste vara anställd på riktigt för att räknas. Nu kommer det som fått bägaren att rinna över och fått även Lovisa apförbannad. Notre Abri firar 90år, vilket i sig inte gör mig det minsta arg, det är ju jättekul. Däremot fick vi reda på av en tjej som är vikarie här sedan ca 2 år tillbaka att det kommer att vara en stor fest för att fira på fredag. Aline, som hon heter, var riktigt ledsen och arg då hon hade blivit tillfrågad om hon ville jobba den kvällen, för inte var hon bjuden inte. Detta var samma dag som Prinsessan var på besök och sedan dess har vi väntat. Väntat på att någon ska berätta något om denna kväll för oss och bjuda in oss, för visst måste väl vi få komma, vi jobbar ju här, väl?
 
I torsdags efter vårt möte var jag i min grupp och vi hade ett kort möte för att diskutera mina nya tider. Där var även vår praktikant som var tvungen att byta lite tider för att det skulle funka med mina. (Kände mig lite besvärad man vill ju inte vara till besvär...) Och utan att nämna varför så sa min kära chef att på fredag så gör jag och Aurelie (praktikanten) kvällen själva eftersom de andra är borta. Jag tänkte inte mer på detta förän det under helgen slog mig att det tydligen är så. Jag och Franzi räknas inte som anställda och är alltså inte bjudna, utan har bara blivit satta att jobba som vanligt när resten är på fest. (De hade ju även ändrat mina tider utan att fråga, det är ju extra snällt, fredagkväll och allt...) Men tänkte jag, jag kan bita ihop. Jag är en stark människa som inte retar upp sig för småsaker. (om detta nu är en småsak.)

I måndags skulle de ha ett möte och de flesta av dem som jobbar i min grupp var där. Jag skulle gå med äldsta tjejen på terapi som vanligt. När de kom allihopa, var det som vanligt knappt ngn av dem som ens sa hej till  mig, jaja, och sedan började de prata med varandra om fredag. Där fick jag nog. Att höra deras "-Kommer du på fredag"-prat mellan varandra som om jag inte var där, gjorde mig så arg att jag nästan grät på vägen sen. För jag gick då, det var ju typ dags att hämta henne så.. Under tiden då jag var på terapin var det lugnt, tänkte inte mer på det. Men sen det första jag blir frågad då jag kommer tillbaka är, "Lovisa kommer du på fredag?" Varvid jag svarar att näe jag tror inte det, det är ingen som har pratat med oss om det. Och att de i Franzis grupp hade frågat om hon skulle dit förra veckan och sedan sagt att de skulle prata med cheferna men att vi inte hört ngt sen dess. Jag kämpade verkligen med att hålla raseriet dolt, men jag tror att jag kan ha misslyckats lite. De märkte nog rätt väl att jag var irriterad. Och hon som frågat, blev väldigt irriterad hon, att jag inte skulle ha blivit bjuden. Och gick sedan och pratade med cheferna. Jag tog min rast så jag visste inte att hon gick, och det var då jag var arg och skrev här.

När det var dags att börja igen träffade jag Joshua, som ,somvanligt får mig att prata och ofttast må bättre märkte att det var ngt och hur mina tårar steg i ögonen av ilska när jag sa att jag var arg på hela denna underbara skitinstutition. Han förstod väl och sa åt mig att gå och krama lite på barrnen, hihi det är tur att man har dem ibland.
Iaf så hade ju Christine gått till kontoret där alla tre cheferna var och frågat ut dem. Jag har ingen aning om vad hon sa, hur hon sa det eftersom hon redan hade slutat när jag kom tillbaka, men hon hade berättat för Véronique att jag var inbjuden/välkommen. Så det är ju trevligt att höra... Vi hade ingen mer tid att prata riktigt om det eftersom barnen var riktiga monster den kvällen men dagen så pratade vi lite. Min nya arbetstid är då 7.15-13.30 och utan matrast vilket innebär 45min kortare dag.. (fånigt men men) Så när barnen sov och Hon och Barbara åt sin mat satt jag med dem och vi pratade lite. Barbara frågade om jag kommer på fredag och jag berättade som det var att jag vet ingenting. Numera är jag tydligen välkommen men ändå.. Hon tyckte att det var väldigt dålig stil att inte bjuda oss och sa att jag skulle åka med henne på fredag. De ska nämligen samlas här allihopa och vi ska tillsammans natta barnen tidigare än vanligt så att Aurelie inte behöver göra en massa ensam. Och så kan jag och Franzi åka med henne eller ngn annan.
 
Nu kan man ju tycka att det är skönt att det har löst sig men faktum är att om Christine inte hade pratat med ngn så skulle jag jobba hela fredagkvällen. Och vara arg. Jag har faktiskt ingen som helst lust att gå dit på fredag. Det känns bara så falskt. Och jag vet inte jag kan tycka att ngn borde prata med oss om detta. Någon av cheferna eller så. Jag menar jag skulle vilja ha en förklaring. Skulle de ge mig en vettig förklaring eller bara säga att vi glömdes bort, att de trodde ngnannan hade pratat med oss så skulle det vara okej. Men när vi var hos Katia igår för att hämta pengar så sa hon ingenting, hon som vanligt vet allt, och André var där frågade snabbt hur vi mådde men verkade irriterad eller obekväm med att se oss. Franzi sa att hon trodde att de hade lite dåligt samvete båda två men jag vet inte. Jag hoppas det.

Jag vet fortfarande inte hur vi ska göra. Jag hoppas att ngn hos mig har pratat med min chef så att jag kan få sluta tidigare men jag vet inte. Jag vill inte gå men efter allt detta tjafs så känner jag mig tvungen. Vår plan är att komma dit, äta gratis mat och dricka gratis sprit och sedan åka så snabbt vi är lite fulla. För som vanligt kommer ingen att prata med oss. Möjligtvis Joshua och kanske ngn av dem vi jobbar med. Men annars kommer vi att vara panelhöns som vid varje sådan gettogether här. Och dekommer att skratta åt att vi är fulla efter ett glas vin, för det blir vi ju så ofta... Idioter hela högen. Usch för denna instutition. Jag måste sluta skriva nu, har redan skrivit alldeles för mkt och är alldeles för arg och jag börjar jobba om 6,5 timmar. Måste väl sova då. Morr.

Det är ett jävla rövhål till instutition. Grattis nästa års volontär. Åk gärna till belgien men för fan inte hit. Godnatt världen!

Det är ett jävla ställe det här egentligen! jag är så jävla trött på detta! Denna arrogans och fegbyråkrati och allt jävla runttassande! Jag är så förbannat trött på att gå omkring och jobba heltid men ändå aldrig räknas som att jag jobbar här. Ett jävla rövhål till instutition är vad det är!

Uppdatering kommer när jag har lite mer tid! Och inte bara lunchrast! Jag är så arg att jag vill gråta!!!!!

                                        

Det har varit en väldigt trevlig dag idag! Jag, Elisa och Franzi har varit på IKEA! Nu kan man ju fråga sig vad vi skulle göra där, då vi inte har särskilt gott om pengar. Men planen var att köpa ett gosedjur åt Elli och sen ingenting mer, förutom då lite svensk mat. Och ta en massa massa flummiga foton. Meeen riktigt så blev det ju inte. Eller foton blev det gott om..
Foton då vi provsatt diverse stolar, provlåg sängar och så hittade vi alla gosedjur! Som vi lekte! Det hela slutade med att jag och Franzi köpte 5 gosedjur var! Okej nu måste jag försvara oss lite innan ni börjar undra. Varsitt lite större fint. och så 4 små 0,5 euros djur var. Jättesöta! Egentligen ville vi köpa nästan alla djur men det hade blivit så dyrt. Såg en jäääättefin krokodil som jag egentligen ville ha men hon kostade mycket. För mycket.
Elli provmyser/pausar/sover i en säng. Det blev en längre paus just där vid sängarna..  :S
 Franzi försöker skrämma hajen, efter att han nästan ätit upp henne.

Men så kom vi till restauranten. Jag kom fram till att shit, jag är ju vegetarian men någon MÅSTE ju äta köttbullar ju! Så:  min kära Franzi tvingades, typ, att äta. Men hon sa att hon gillade det. Och måste tyvärr erkännas Lovisa smakade lite. Men bara jättelite och ja, det var gott. Köttbullar, brun sås och lingonsylt. Och med belgiska frites. Jag åt fisk och Elli kycklingsallad.
Med nya krafter tog vi nedervåningen och nu började vi handla... Det blev en tavla, potatisskalare, köksmått, varsin stor kopp och en tesil. Och så en bambu-pinne med vas. Efter att ha betalat alllt det (Det var ju inte så mkt ju..Har jag glömt ngt?) så vard et dags att gå till le shop suèdois. den svenska affären. Vi köpte; hjotronsylt, lingonsylt, lingonsaft, flädersaft, ballerinakex, singoallakex, daim och en burk kopparbergs päroncider (men utan alkohol!?). Elli köpte bla chokladflarn oxå. :D Vi tog metron tillbaka hem där Flo redan väntade på att få bära allt.. Inte.

När vi kom tillbaka hit åt vi förrätt. Chokladglass. Med chokladkaksbitar i och chokladsås! mmmm. Sedan tog jag min plats i köket och började göra raggmunk! Det var såååå gott. Vi åt stekt fläsk (ja, inte jag då) och lingonsylt till. Och så lingonsaften. Men den var inte så god, alldeles för söt. och nja sylten var väl inte heller ngn höjdare men den dög alldeles utmärkt. Nu sitter vi och lyssnar på Flo som spelar lite gitarr och äter djungelvrål och dricker öl. hmmm måste nog öppna cidern nu. tihi

Vilken bra dag med massa roliga svenska inslag! Haha Go Sweden!

Det har varit en väldigt händelserik vecka. Med en prinsessa på besök i huset, med kurs, med festande, med dans, med Lovisa på TV, med vänner på besök, med spring till och från tåg.. Vad ska jag då börja med. Kanske behöver jag dela upp allt i flera inlägg men vi börjar här nu. I kronologisk ordning. .D

I tisdag kom Prinsessan Mathilde, som då är Belgiens blivande kungs hustru (dvs blivande drottning) till Notre Abri. Hon gick till två olika barngrupper och tittade lite och pratade lite med barnen. Det var även hennes födelsedag så André och Franzi överraskade henne med att spela gitarr och fiol och så sjöng alla barnen Joyeux anniversaire. Sedan hade köket gjort en tårta som några av barnen gav henne. Jag satt i en soffa med en pojke i knät som berättade tio ggr att det inte var hon som var Mathilde.. När hon hade fått tårta och alla fotograferna hade gått ut började hon prata med några av de andra barnen som satt i soffan och så frågade hon mig om jag var pedagog. Och så var Claire min chef snabbt framme och berättade om evs och allt. Hon verkade väldigt imponerad och så och frågade mig, claire och andré lite om det. Jag menar fatta Jag har pratat med en belgisk prinsessa. Det är ju ganska knäppt. Det lustiga är att det känns inte så speciellt. Men det hade ju varit annorlunda om det varit en av den svenska kungafamiljen, dem har man ju iaf en relation till. Efter att hon hade åkt så kom fotograferna tillbaka för att intervjua folk. Och jag och Franzi blev intervjuade av en tv kanal som heter vtm och är en kanal på holländska.Det var jättehemskt. Men jaja. Och tydligen var vi med  på tv oxå. :O

Onsdag till fredag var det den andra evs-kursen. Den hölls skönt nog i Bryssel men på ett vandrarhem. Det var jättekul att se alla igen och det blev en hel del pratande. Det är lite sorgligt att man inte har träffat dem sen okober och många åker hem redan i mars.. Men vi får försöka träffas innan. Eller hålla kontakt. Alla säger att om ngn vill komma till dreas land så kan man höra av sig osv. Kommer kunna bo billigt i halva europa.. njae, tyskland iaf. hihi. Nä det var inte bara tyskar. :)
Torsdkvällen hade vi en internationell afton, då alla fick förbereda mat till de andra. Jag visste inte vad jag ville göra, så jag pratade lite med Diane, en av de vuxna, som sa att det finns ju en engelsk-svensk affär i bryssel och att jag på torsd eftermiddagen kunde åka dit, för att köpa det jag helst ville bjuda på, varm hjortronsylt och glass. :D
Jag och Elli åkte dit och efter mycket letande hittade vi tillslut affären. Där jag förvandlades från ganska seriösa vuxna Lovisa, som frågar efter vägen och hittar, till det hyperlyckliga barnen Lovisa i en godisaffär. Det fanns SÅ mycket som jag har saknat. Allt från lingonsylt till frasvåffelmix, till kaviar, till glögg, godis, svartvinbärssaft, nyponsoppa. Jag var verkligen som en liten flicka. "Åh, titta där, och det finns det och det här är jättegott och titta här Elli." Hon skrattade gott åt mig, med mig. Träffade även en liten flicka som var lika glad som jag för att få prata lite svenska. hihi Jättesöt. Jag gick i från affären 10euro fattigare.. Det blev inte bara hjortronsylt, utan Kalles kaviar, knäckebröd och skagenröra. Sedan delade jag brödet i bitar med kaviar på några och skagenröran på de andra. När jag berättade att det var kaviar blev folk väldigt förvånade och ja.. De flesta tyckte om skagenröran (som iofs inte var så jättegod) och kaviarn var väl inte lite uppskattad, för salt var den mest frekventa kommentaren. Däremot blev hjortronsylten väldigt uppskattad, även om folk inte riktigt kunde komma underfund med vad det var för bär. :D Det bjöds även på Tortilla des patatas, kyckling, soppor, tysk äppelkaka m.m. Gott var det iaf. :D

Här har vi mina fina knäckebröd.
Och det vanliga kaoset i köket då 15pers lagar olika maträtter samtidigt. :D

Fredagskvällen tillbringades i Charleroi. Jag missade nästan mitt tåg dit, pga tidsbrist. Kom till lägenheten 17.10, lämnade lägenheten 17.20, tåg språvagnen vid 17.30, var tvungen att lämna spårvagnen och ta en annan vid 17.55. Kom till stationen 18.05, sprang, var på rätt spår 18.07 och tåget var 3 minuter försenat, åkte 18.10. :D Vilken bedrift det var. :D
I Charleroi firade vi Martins födelsedag med frites, tysk sekt (heter det så på svenska?) och sen Kilkenny på en irländs pub. Har jag någongång tidigare berättat hur mycket jag älskar Kilkenny? Jag drack en liter, hihi två pints. Det var ett live band som spelade härliga covers, och vi dansade och dansade. Nu var det ju inte direkt så många andra som dansade men det sket vi i. Det var jättekul.
 
Elisa med en liter Kilkenny. Våra glas, inte bara mina eller hennes. Haha.

I går skulle jag tillbaka på eftermiddagen för att äta middag hemma hos Agata där Ana en portugesisk volontär var på besök. Hon avslutade sitt evs tidigare men nu är hon på besök iaf. Vi blev lite sena till bussen till stationen. så Det blev till att springa, igen. Vi sprang ner i tunneln under spåren men hittade inte nr 1, frågade ngn och sprang tillbaka uppför trapporna in till väntesalen där vi såg mitt jävla tåg åka. En minut tidigare så hade det funkat, en minut. Men men. Nu så gick vi och letade en bank och så tog jag tåget en timme senare. Kom till Agata en och en halv timme senare än tänkt men de hade snällt nog sparat mat. Så vi pratade alla och skrattade en massa. 
 Agata och Maria läser ur en pjäs på franska. Ana!

Nu ska jag snabbt fixa lite mat och städa lite. Sedan ska jag träffa Ana och någgra till för att gå på Beaux-arts. :D

Jag saknar så lingonsylt! Det är fruktansvärt, vad det fattas mig! Det är verkligen något som är använt i det svenska köket. tänk bara; havregrynsgröt med lingonslyt, raggmunk, ugnspannkaka med lingonsylt. Hela tiden när jag gör ngt sånt saknar jag en sådan viktig sak. Jag kan ju inte påstå att jag i Sverige åt lingsonsylt flera gånger i veckan men den fanns ju ändå där.

Idag har lovisa var snäll och duktig. Men otack är världens lön. På min 45minuters rast slängde jag ihop en pannkakssmet och gjorde lite crêpes åt mig. Och resten av smeten sparades till kvällen då jag erbjöd mig att göra ugnspannkaka. Det är ju gott. Och har man redan gjort smeten är det ju bara att smörja en form och sätta in i ugnen och efter en så där 20 min är det klart. Typ. Inte riktigt i vår ugn.. Samt att jag tror att jag hällde i lite mkt smet. Men det spelar inte så stor roll. Det rann ju inte över eller nåt, det bara tog lite längre tid. Typ 40 min i ugnen...
Men sen när jag bjuder min rumskamrat på det, tar hon ett tugga, grimasierar, läger på lite sylt, smakar igen och ställer ifrån sig tallriken med ett "Det smakar ju bara ägg." Och "det är ju inte ens färdigt, är ju fortfarande en smet inuti." Okej jag erkänner att den kunde ha varit inne lite längre, var lite kladdig men jag tycker inte att det gör ngt. Faktiskt när jag gör ugnspannkaka i vanliga fall är den lite kladdig, jag tycker att det är gott.
Och ägg? Sen när smakar ugnspannkaka ägg? Det är precis samma smet som vanliga pannkakor, hade tre ägg i.. Visst var det inte alls gott med den sylten vi hade (hennes mammas björnbärssylt, ledsen men inte god och jag som älskar björnbär) och ja man har olika smaklökar men jag kan inte låta bli att känna mig lite stött. Det är inte kul att höra att "Du, gör alltid en massa konstiga maträtter och så smakar de alltid ägg." okeeeej. schysst, liksom.
Men men. Jag har iaf ätit mig mätt.
Ugnspannkaka med honung. En ny specialare. 
Gott? Ja.
 Lika gott som med lingonsylt? Aldrig!
nu ska jag iaf dricka lite lingondryck och se glad ut. :)
peace

Jag fortsätter nog med att skriva låttexter här. Det är ju verkligen sånt som gör min dag oftast. :)

Var på kurs igår, vilket var jättekul. Att se alla efter så lång tid! På eftermiddagen (efter kursen alltså) gick jag och Elli med killarna (Martin, Sabi och Flo) på stan ett tag. Men till slut var det bara jag och de två sist nämnda som gick i herraffärer för att hitta kläder till Flo. Haha. Är det rea så är det. Hade iaf en jättekul dag med mina underbara volontärer. på kvällen var några av flickorna här hos mig och Franzi och vi skulle dricka lite och ha kul men alla var jättetrötta så det blev inte så mkt. Haha. Men men.
Idag har jag lyssnat på Lisa Ekdahl. Jag vill ha hennes album, Olyckssyster, verkar vara mkt mkt bra där. :D Bland annat:

Lisa Ekdahl - Om jag snubblat efter vägen
---------------------------------------- --

Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mej hit
Allt som skett har lett mej hit

okej det är lite fånigt att verkligen bara göra som ngn annan. Ta deras idé men sorry Cissi. Det finns verkligen inget bättre sätt.
Jag kollade på videon till denna låt och jag blir bara så glad, har lyssnat på Lilly Allen hela eftermiddagen. Me like.
(näe jag har inte direkt lust att slå ngn eller råna eller vadomhelst men jag bara gillar't.



Smile - Lilly Allen

When you first left me I was wanting more
But you were fucking that girl next door, what ja do that for?
When you first left me I didn't know what to say
I never been on my own that way, just sat by myself all day

I was so lost back then
But with a little help from my friends
I found a light in the tunnel at the end
Now you're calling me up on the phone
So you can have a little whine and a moan
And it's only because you're feeling alone

At first, when I see you cry,
it makes me smile, it makes me smile.
At worst, I feel bad for a while,
But then I just smile,
I go ahead and smile.

Whenever you see me you say that you want me back
And I tell you it don't mean jack, no it don't mean jack
I couldn't stop laughing, no I just couldn't help myself
See you messed up my mental health, I was quite unwell

I was so lost back then
But with a little help from my friends
I found a light in the tunnel at the end
An' now you're calling me up on the phone
So you can have a little whine and a moan
An' it's only because you're feeling alone

At first when I see you cry,
It makes me smile, it makes me smile
At worst I feel bad for a while,
But then I just smile, I go ahead and smile



At first when I see you cry, (when I see you cry)
it makes me smile, it makes me smile (it makes me smile)
At worst I feel bad for a while, (I feel bad for a while)
But then I just smile ( But then I just smile, I go ahead and smile...)

Jag älskar verkligen snö! Det är så underbart!
Jag gillar verkligen barnen här. De kan vara så underbara!

I söndags tog jag med en pojke på en promenad. Han gillar bilar väldigt väldigt mycket. Så jag tänkte att vi skulle kunna gå och titta lite på spårvagnar och bussar och bilar. Han var verkligen så lycklig! Pekade åt alla håll och skrek titta en till, och en blå och dte är två och samma. Vid ett tillfälle satte jag honom på en "mur" och så såg vi 4 bussar brevid varandra på bussstationen. Får jag älska de barnen så mkt. (Det ändrades iofs senare då vi var tillbaka och han fick ett par utbrott och låg på golvet och bankad med näverna för att han inte ville äta..)

I går, måndag, snöade det här. Mycket. Flera av de som jobbade hade fastnat med sina bilar, t.ex hon som Franzi jobbade med. Och minibussen som kör barnen till skolan med. Så jag fick hjälpa Franzi lite och sen gick Christine (som jag jobbade med) dit för att ge medicin och sånt, eftersom vi inte får göra det. Så jag gick tillbaka till oss och tog hand om mina barn istället. Sen skulle jag, Joshua och Marwin (vaktmästarna) gå med barnen till skolan. Iaf de barn vars skolor ligger nära. 8 barn blev det. Och det snöade fortfarande. Barnen var väldigt glada. Särskilt hon som jag höll i handen. Så himla supersöt. Gick omkring och försökte fånga snöflingor med tungan och gick och kände på snön och allt. Sötis!

Idag är jag hemma. Har sovit dåligt och ätit dåligt i några dar, jag vet inte varför det har bara blivit så. Så att idag kände jag mig rätt svag och bestämde mig för att äta och vila idag. När Franzi gick till Biloulou och sa det började Christine och Gurbet fråga henne en massa för jag hade berättat för Christine igår hur det var. Sen efter en timme eller så,så kommer hon med en mugg soppa, lite mat, några tepåsar och en chokladnalle. Och så pratade vi lite. Det är verkligen skönt för med henne så känner jag verkligen att hon bryr sig. Och inte bara ibland som jag kan tycka att det känns med de andra. Så snäll! Nu mår jag iaf lite bättre men jag behöver äta mer. :D
Och ja, jag ska äta nu. Inget slarv. Så har ni såna kommentarer (mamma) så bara låt bli, okej! Jag kommer inte må bättre av att folk tjatar. så tack. :D

Allt har ändrats.
ingenting har ändrats.
drastiskt.

från att gilla i månader, ensam
hopp
till ömsesidigt
till ingenting
för ingen tid

till inget hopp
men glada minnen
olika länder, snart
farväl
<3

Numera har Lovisa varit full två ggr i Bryssel. Två ggr på 4 månader. Det är ju okej. Haha. Hade alltså som ni förstår mycket trevlig nyårsafton igår. Det blev mycket alkohol, kanske lite väl mycket men inte för mycket.. (Har precis upptäckt att jag har en minneslucka på kanske en halvtimme.. jaja så går det om man dricker lakrits shots gjorda av vodka och direkt ur flaskan..Tack Charlotta, den var jättegod!)

Vi var hemma hos Agata en polska. Där var även Marisol och Virginie. Och sen var det folk som gjort en EVS i Slovenien som var där för att fira och hälsa på varandra. De var 4 fransmän, 1 polska, 1 tyska, 1 norska och 1 armenier. Väldigt trevligt folk. Jag och Elisabeth, norskan, pratade en hel del. Det var så skönt att prata svenska. (särskilt när man redan är full.)

Vi ville vara på torget för att titta på fyrverkerierna vid tolvslaget men vi var lite sega med att komma iväg. Så vi tog en spårvagn till Louise (en hållplats) och steg av den två minuter i. Vi kom fram till att det finns ett bra ställe att se fyrverkerierna på så vi gick dit och helt plötsligt började folk skrika och det drog igång. Så hoppsan, gott nytt år allesammans. Vi var där drack vår champagne och så gick vi ngnannanstans.. För att träffa Simon, Irina och Nelida (som jag inte hade sett sen kursen i oktober). Sen skulle vi alla till en bar och så försvann Agata, Marisol och de tre sistnämnda och vi andra gick (tydligen) till torget och Manniken pis för att sedan hamna på Delirium. Jag såg Janneken Pis oxå. Så nu vet jag var hon är. :D

Sedan vid sent tog vi en buss hem. Det var gratis och de gick typ hela natten! Yes! :D Kom hem till oss strax innan fem och drack lite vatten, tvättade bort sminket och slängde mig i sängs. (småförbannad som alltid) Och sen så sov jag till 14.00

Idag var jag på den sista Taizé-bönen. Det var sjukt mycket folk! verkligen. Men annorlunda och mysigt! :D Nu ska jag sova, börjar jobba om 9timmar.. suck. Nattifnatti som anna alltid säger.

Pussilull mina hjärtegull