Och så åkte jag utomlands..från utlandet. Och sen svensk film på svenska!

Snabbt i lördagskväll bestämde jag mig för att åka utomlands under morgondagen. Visserligen hade jag inte rktigt tänkt på att det var ett annat land utan mer som vilken belgisk stad som helst. Bara att det tog 3 timmar att ta sig dit. Samling på gare du midi kl 8 (och så blev jag kollad på spårvagnen för första gången, tur att jag hade stämplat min biljett), sedan tåg i 3 timmar med flickorna. Det var jag, Maria och Marisol (Spanien), Irina (Portugal), Virginie (Frankrike) och Agata (Polen). Ett härligt internationellt gäng som vanligt, och en jäkla blandning på språk blev det. Engelska, franska och spanska om varannat.
Iaf vid 11.30 så var vi framme i Luxemburg!

Säg mig, vad vet man egentligen om Luxemburg? Det är litet, de pratar franska (och tyska) det finns ngn eu-grej där... Och mer? Näe just det. Så inga förväntingar ger en otrolig överraskning. VIlken otroligt vacker stad. Herregud vad fint det var. Grönskande, en "flod" mitt i, kullar och dalar, en otrolig massa vackra hus och byggnader och som om det inte räckte var det strålande solsken! Vi gick konstant i 4 timmar för att se så mkt som möjligt. Fotade en massa, tror att Marisol tog en 300 foton (hon är helt galen den mänskan). :D Vid 18 tiden tog vi tåget tillbaka hemåt och kl 21.30 var vi på gare du midi där Joshua kom och mötte mig, söt som han är.

I måndags jobbade jag redan kl 7 eftersom det var Elis första dag i skolan. Så himla söt hon var den lilla raringen. supernöjd att få komma iväg. Och som vanligt terapi med Kat och så slutade jag kl 16. På kvällen åkte vi till andra sidan stan och ett expo-ställe som heter tour & taxis där de hade en filmfestival. Brussels international fantastic film festival; BIFFF. Denna kväll visade de en svensk film; Let the right one in, översättning  Låt den rätte komma in. Som jag har velat se den filmen, men liksom missat den. Så jag var på. Grejen med att se film på festival är att det är just festival, det innebär festivalstämning. Det innebär skrika kommentarer och käfta emot varandra och skratta. Men grejen var att det gjorde inget. Jag var lite orolig ibland för att jag inte skulle höra vad de sa, det var nämligen svenskt tal med franska och flamländsk textning, men dte var rätt ok. Och naturligtvis var det svenskar som var där och skrek lite de med. Kul var dte iaf. Och filmen då, jodå. Den överensstämde med boken (såvitt jag kommer ihåg) och liksom lagom. Dyster men fin. Det var inte överdrivet mkt blod, den var liksom inte ens läskig. (eller njo Franzi och Agata tyckte dte, vill minnas att agata skrek till en gång till resten av salens förtjusning) Men det jag tror gjorde mig mest nöjd var att kunna se en film på bio på svenska, att visa folk mitt språk, mitt land. Sen att de pratade sådär nördigt gulligt hjälpte till med att det endå skulle få mig att känna mig som om dte varit en feel-good movie och ingen skräckfilm. (ja, den klassas som det.)

-"Vem glor du på? Är det mig du glor på? Skrik! Skrik då! Skrik som en gris!"





(Go Sverige! Shit även när man jobbar...)



 
(Sötnöten som börja skolan, även om det var ett tag sen denna bild togs. Det är barnet till höger inte vänster.. Undrar vem som är vuxnast?)



-"Tycker du om mig, Oskar?"
-"Jaa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0