Nu äntligen ska jag berätta.

Det är farligt att ha en blogg.. För ibland så glömmer man att uppdatera, att skriva vad som händer och så sitter man där flera veckor efter att saker har hänt och ska komma ihåg och berätta. För jag vill skriva, samtidigt som jag tror att ni vill veta. Men jag vet folk tycker det är jobbigt när man skriver så där massor.Fast å andra sidan om jag delar upp det i flera inlägg så blir det ju egentligen lika mycket..Är det bättre då att skriva massa korta inlägg om allt som har hänt? 
Men men nu ska gå bakåt i tiden och se var vi hamnar...
.......
..just det personalmiddagen. Det är bara två veckor sen men det känns som mycket mycket längre..
 Hur hade vi det då bland alla konstiga människor som jobbar här. Ja, jo det var.. okej. Jag kan inte säga att folk pratade särskilt mycket med mig eller Franzi. inte heller kan jag säga att det var särskilt kul eller att maten var god. (Den räckte inte ens till alla. Och så var den alldeles för stark och näe inte god, Men alla åt så mkt man fick och kunde så hungrig som alla var.) Runt tolvslaget smet vi ner till baren, där man kunde röka och satt där för att Franzi skulle slippa fira sin 20-årsdag tillsammans med alla knäppisar och alldeles säkert bli tvingad att sjunga kareoke. Det blev vi iofs när vi kom tillbaka, men då hade de flesta åkt redan. Vi (eller mest jag, säg en svensk som inte kan Abbas alla texter) sjöng Dancing queen. Vad gör man inte för sitt kulturarvs heder. Efteråt skjutsade Joshua hem oss och vi tre firade Franzi och pratade och hade trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0