piplisa

Det är en bra tid att vara Lovisa på. Jag känner det. Det känns liksom jättebra, nästan jämt nu. Fast väldigt väldigt rörigt.

På jobbet är det världens cirkus! Hahaha. För några veckor sedan (när Sara var här, om jag inte misstar mig) så flyttade en av mina pojkar till en fosterfamilj. Så otroligt kul men lite sorgligt ändå. I dagarna efter var det dags för Veronique, en av dem som jobbar heltid att sluta. Hon har nämligen hittat ett annat superjobb. Det är jättetråkigt att hon slutat eftersom hon var den som pratat mest med mig, som har visat ett genuint intresse för hur jag har det och hur jag mår. När hon slutade pratade vi lite hon sa att de alla uppskattar mitt arbete massor och att de inte säger det tillräckligt, att jag är jättebra med barnen och att barnen verkligen tycker om mig. Och så lovade hon att vi skulle hitta på något en dag. Gå ut och äta eller så. Men vi får väl se. Det blir som det blir. Hon är saknad på biloulou iallafall.

Den som ska ersätta henne heter Anne-Aymone och är 23år. Hon är jättetrevlig men lite tyst till sättet. Men det känns kul att jobba med henne. Tanken var att hon inte ska jobba ensam förän i nästa vecka/ i helgen. Men Gurbet är gravid och kommer väl inte tillbaka och Christiane är sjuk. Vilket innebär att det är två som jobbar deltid och så jag som vet. Hon som ska ersätta Gurbet jobbar i gruppen under oss, Saïda. Har aldrig pratat med henne men alla säger att hon är trevlig. Men för tillfället är hon i Marocko. Så denna vecka jobbar jag konstiga tider. Gårdagen hade jag blivit föreslagen att ändra för att Anne-aymone skulle slippa göra morgonen helt ensam och för att Morgane som vickade skulle slippa vara helt ensam på kvällen. För idag var det jag som föreslog det för att hon skulle slippa göra torsdkväll ensam. Jag vet inte om jag har sagt det tidigare men torsdkväll är den värsta tiden. Då kommer nämligen Gil tillbaka och så länge hans mamma är där är han superexiterad och så är Ali's pappa där.. Det är verkligen alltid värsta cirkusen.. Så jag göe en 10-18 dag idag. Det är egentligen den värsta tiden eftersom man jobbar som hela dagen. Men jaja, jag är ju för snäll. Men vad gör man inte när det är två som ersätter och jag som vet och så. Man mste ju ställa upp för andra.

Nästa sak som är bra är att det är fint väder här! Det är helt otroligt att det var sol i 4dagar i rad, sen regnade det igår men idag är det blå himmel igen. Helt otroligt för att vara Belgien. Och allt detta får en ju att må så mkt bättre och längta efter vår!!! Snart blir det varmt igen! Och med vår kommer vårkänslor. Lovisa är rätt lyckligt lottad. För hon har träffat en kille. Det är fortfarande väldigt väldigt nytt, typ 20dagar, men jag tänkte att det kan vara gott att nämna honom eftersom han får mig att må så bra. Och oroa er inte kära och nära. En snällare kille får man leta länge efter. länge länge.

På lördagen, alltså dagen efter personalfesten, kom Sara Karls och hälsade på. Sara och jag har träffats en gång tidigare under avresekursen i Sverige. Hon är alltså precis som jag volontär, men i England. Men i den veckan (v. 8) så hade hon lov och fick typ inte bo kvar på hennes instutition. Därför fick jag ett mail för länge sen där hon frågade om hon kunde bo hos oss i en vecka. Javisst sa jag och Franzi och så blev det.

vilken vecka vi hade då. oj oj oj. Vi gjorde mycket skoj. Var vid Atomium vid 23-tiden på tisdagen och missade sista metron hem. vilket innebär att vi fick börja gå hem. Haha 45min gick vi mitt i natten, innan i hittade en taxi som var vänlig nog att köra oss hela vägen hem! Vi snackar verkligen andra änden av Bryssel här. ;)

Vi var i Brugge också på torsdagen. Det var också roligt. Det är en vacker stad, säkert ännu vackrare på sommaren.. Men det blev en hel del gående också. Lite extra blev det eftersom vi råkade gå åt fel håll när vi skulle ta oss tillbaka till tågstationen. Det var egentligen ingen större fara, det blev mycket lättare att hitta på det sättet och vi hade riktigt kul. Men ja det var lite spännande. ;)

På lördagen var det Saras födelsedag. Och lilla hjärtat hade fått önska vad hon ville göra. Så vi var på ett museum typ, som heter Planete Chocolat. (choklad planeten, helt enkelt) Där var det en guide som berättade om hur man gör choklad och praliner och ursprunget och hela fadiruttan. Sedan fick vi provsmaka lite varmchoklad och två praliner. :D mmm
Planen för kvällen var sedan att vi skulle kolla på melodifestivalen framför datorn medan vi åt en god middag och sen ut och dansa. En tysk som jag egentligen inte känner så särskilt bra men som jag har träffat två ggr, Sören skulle ut och dansa med några kompisar och skrev och frågade om vi skulle med. vilket vi skulle! Vi stämde träff med honom och Evelina en tjej som jag träffat i SKUT. Men vår middag var försenad och knappt något hade vi hunnit dricka men det var iofs ingen fara. Vi gick iaf till en pub tillsammans drack lite persikoöl och sedan bar det av till Le You. Där vi, så fort vi hade svarat Sverige på frågan varifrån vi kom, blev insläppta på stört. Jag diggar Sverige skarpt.
Le You stängde klockan 6 men vi 4.30 började vi få nog och vid 5-tiden gick vi. För att ta första spårvagnen hem. 5.30 och vi var hemma vid 6. Sedan sov jag och Sara till 11-13tiden (man kan ju inte komma ihåg alla smådetaljer). Och sedan tog hon tågen tillbaka hem till England.

Det kändes lite tråkigt. Det är konstigt att man kommer nära någon på bara en vecka. Men jag menar shit vad vi pratade. ;) För mig var det en vecka med konstant språkförvirring. Svenska när jag och sara var själva, engelska när franzi var med, annars franska om ngnannan t.ex. Joshua var där och så mixade vi hela hela tiden. Jag kände mig skapligt confused. Men det var roligt! Tack Sara för att du kom och lyste upp vår trista vardag med all din energi!
                                                            Il ne pleut pas aujourd'hui!  Eller vad säger du? ;-)