piplisa

Nu är det konstigt igen. Jag sitter på ja, inte är det mitt rum men ja, hos mamma och pappa i kattne och det känns såhär konstigt! Jag åker verkligen tillbaka till Bryssel imorron. klockan 12 ska vi åka härifrån. Jag fattar inte var de här 10 dagarna tog vägen. Verkligen jag fattar inte! Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta men det känns verkligen bara konstigt. Jag vill jättemycket tillbaka samtidigt som att jag inte pallar att lämna alla igen. igen! Jag vill inte tillbaka till ett stort kallt hus med elaka barn och alldeles för mkt jobb och jävla skitfranska och jobbigt laga all mat själv och vänta 15 min på varmvatten och... Men samtidigt är det precis vad jag vill.. Jag saknar barnen litegrann och Franzi. Och alla andra volontärer. och jag vill fira nyår i storstaden och dricka körsbärsöl och allt sånt.

Nu är dte så fånigt att egentligen borde jag packa! Jag har inget klart än.. Men jag kommer liksom inte igång. Det känns för jobbigt! Kanske för att om jag packar så måste jag acceptera att det är dags att flytta tillbaka hem till bryssel.
oj. där kom det igen. Det där lilla ordet som har smygit sig in i mitt ordförråd och ändrat. Hem. Hemma. Var är det egentligen? I bryssel så är hemma i katrineholm men i katrineholm har hemma blivit i bryssel. Så galet det har blivit. Men jag tror inte att ngn har tagit illa upp iallafall. hihi inte än.

Tack Charlotta, Malin och Johan för att ni kom förbi och var underbara. Nu vill jag inte åka tillbaka. Haha jodå. Jag älskar er alla. Ni gjorde min alldeles för korta semester hemma i katrineholm alldeles alldeles underbar! TACK!

Kärlek, Lovisa

Jag är glad.
Jag gillar inte att förlora vänner.

Han stannar. Ja ett tag till iallafall!

och snart åker jag hem, måste börja packa.. Det kommer att bli svårt. :)
Men jag är glad igen.

i traditionell toga och alumniniumkrona...

Jaha. nu är det snart dags att åka hem igen. På torsdagkväll klockan 21.25 ska jag landa på svensk mark, nämligen Arlanda. Hela veckan nu kommer att vara en låååång nedräkning. Jag vill bara komma hem!

Förra veckan var skit. Hade magsjuka i början och slutet av veckan och i mitten mådde jag mest illa hela tiden. Men jag mår bra nu.

Och helgen tillbringades hemma hos Lotti i Neufville (Soignies) där vi SPJ volontärer hade en julfest tillsammans. Det var bara Christin och Martin som saknades. :( Vi hade köpt en julklapp åt en person, jag fick en skylt av Flo med mitt namn på. superfin! Det var ngn ljusfest hette det (Fêtes de lumiere a Neufville) i lördags. En lång promenad med facklor och folk som spelade, sjöng, eldpojade och jonglerade. Vi hade pratat om att åka in till Bryssel för att gå på skut's luciafirande. Jag ville gärna visa våran finfina tradition för allihopa. Men sen kom vi fram till att det skulle bli så omständligt så vi gick på ljusfesten där i stället. Men efter att ha pratat med storasyster bestämde jag och hon att jag var tvungen att göra ett litet tåg för mina kära tyskar och ungrare. Sagt och gjort. Jag pratade med Lotti som lovade att hjälpa mig och så gjorde jag en krona och ljus av aluminiumfolie. Och Lotti letade rätt på en röd sjal och det enda ljus hon hade; ett blockljus i den vackra färgen orange.
 Så efter ljusfest på stan och lite mat så bestämde vi oss för att ta en överraskning och sen julklappar. Jag och ´lotti sprang iväg, iklädde mig ett vitt lakan och så var det dags. Jag sjöng alltsomallt tre sånger. En egen version av Natten går tugna fjät, kunde inte riktigt texten upptäckte jag. Goder afton i denna sal och Det strålar en stjärna. Jag är ju inte särskilt van vid att sjunga ensam inför en massa människor så det lät väl inte så bra. Men alla kom och tackade mig efteråt och tyckte att det var jättevackert. ha ha.. och ja här är bilderna. Hanna sa att hon skulle bli arg om hon inte fick se dem så voila;

  Intåg av den vackra togaklädda Lucian.

  Och vackert sjungande, tyckte hon att det var lite småjobbigt att ha allas ögon på sig.. Usch.

Iaf vi ses i SVERIGE snaaaaaaaaaaart!! Juldagen, alla Katrineholmare, see you på safiren!

Fy vad tråkiga ni är! Tidigare har jag fått pikar om att jag inte skriver så mkt men nu när jag tokpublicerat inlägg får jag inga kommentarer. Ni är dumma. Men jag fortsätter iaf att skriva eftersom jag inte har något roligare att göra. Hade iofs tänkt att kolla efter julklappar idag men jag vet inte om ni ska få något. :P

Var på en konsert igår. Det var en skola som anordnade till förmån för Notre Abri. Det var i en kyrka som värmdes upp via panna. Alias den var kall kall kall och i korridoren utanför, där det var kallare kallare kallare, serverades vins chauds och sandwishs med diverse pålägg, efteråt.  Själva konserten var rätt kass. Det var en gosskör (kan inte direkt påstå att jag tycker att det är särskilt bra med gosskörer, fast jag älskade Les Choristes (fransk film från 2004, Körgossarna på svenska) ) men ja ibland så lät det ju riktigt vackert och flera av dem kunde sjunga bra mkt högre än vad jag kan. Men ibland så.. ja. Och så var det en kvinna som sjöng ngt operaliknande, inte särskilt vackert kan jag inte påstå. och en liten blåsorkester med en trumpet som det lät alldeles för mkt om. Men på det hela så var det väl okej att vara där. Hela konserten avslutades med Stilla natt på tyska. Jag och Franzi kunde inte sluta skratta- så kass tyska var det. Haha

Hela kvällen kände vi oss fullständigt borttappade. Vi visste liksom ingenting vad som skulle hända om vi bara skulle lyssna eller jobba eller ja.. I vilket fall som helst så åt jag en massa sandwishs med lax (mmm) och så drack vi av det varma vinet. Och alla trodde att vi var berusade, vilket vi inte var. (Efter ett och ett halv glas? skulle inte tro det!) Men iaf så hjälpte vi till lite efteråt och städade. Jag förstår aldrig när folk driver med oss eller inte. Känns ju roligt. Ibland blir man bara så irriterad på folk, för det känns alltid som att de pratar om oss. Och skrattar åt oss. Kanske bara allmän paranoia men ändå.

...

Idag är det St. Nicholas. Jag vet att de firar det genom att kvällen innan tvätta sina skor och ställa dem utanför dörren, hos Franzi. Och sen på morgonen har st nicholas lämnat godis och sånt i skorna. Jag berättade det för Christine igår som berättade om en liknande belgisk tradition och så gav hon mig marsepan för att göra ett slags belgiskt godis. Som jag gjorde vid ett halv två tiden igår efter konserten och efter att Franzi gått och lagt sig. Sen la jag det i hennes skor tillsammans med lite svenskt godis som jag fått.. I förmiddags när jag gick upp fick jag en stor kram. hihi det är kul att göra ngt som ngn verkar uppskatta. Nu får vi se vad som händer resten av dagen. :D hihi

om ni nu ändå har läst allt detta så kan ni ju skriva ett par ord. :P

Idag firade vi St. Nicholas. (Egentligen är det inte förän den 6/12 men här passar det bttre med såna fetser på onsdagar.)Det är han som kommer med presenter om du har varit snäll. Alltså är han som Jultomten. Men här i Belgien ger jultomten inga presenter. Vad han nu gör här? För barnen vet iaf vem det är.. Det är lite konstigt.. hihi. Undrar om de har delat upp världen mellan sig? Fast i Tyskland kommer ju de både och man får ngt av båda två.. Okej inget jag tänker ge mig in på att svamla om kvart över tolv.

Jag kom till jobbet och åt lite frites som vanligt en onsd. Sen tog jag min rast och åt mat och sen skulle jag sysselsätta mig med katalina och Pirly medan de andra fixade allt för eftermiddagen, för det var nämligen då som St. Nicholas skulle komma. Vi tog en liten promenad i huset och lämnade lite grejer och så.. Iaf så vid 14.30 satt alla barnen snällt (eller nått`) på stolar framför en dekor av en väderkvarn. och så kom han! Alla blev lite rädda, men det fanns ju både mammor och ledare som kunde hålla i handen. Själv höll jag i kameran, hade blivit utsedd till fotograf. (fördelen med att vara sådär lagom gammal..)

Barnen sjöng för honom, två sånger om väderkvarnar (För det var det temat Katalina hade valt för årets St.Nicholas, hos oss). Sedan var det dags för julklapparna. eller ja jag menar ehm presenterna. Barnen fick hämta sitt paket och så sattes de i knät på den gamle mannen och jag skulle ta ett foto. Det gick jättebra faktiskt. Den enda som grät var Samuel men det r ju inte så konstigt när man är ett år och aldrig har träffat en sån konstig man förut. hihi Vi andra fick också ta emot ett litet paket eller ja ett kuvert med biobiljetter i. :D Och det var den första, men antagligen sista gången som jag träffade St. Nicholas. Jag har inte varit snäll tidigare tydligen.. Rackarns! (undrar om jag kommer att få julklappar av tomten nu när jag redan fått ett paket/kuvert av St. Nicholas.. :-S Lite snäll har jag ju varit.. eller?)

Barnen lekte lite och sedan gick vi ned för att fika med alla andra. och det var kaos. Verkligen! Barn och föräldrar och personal överallt. Men det var kul ändå. Jag och Veronique och Joshua tog hand om Samuel, som storögd betraktade alla barn som var överallt, medan han år sin crêpe. Resten av kvällen tillbringades i biloulou och var lika kaos-artad som innan. Men men. Kul var det, och trött är jag. Och imorron är det kvällen igen, skön att få sova lite.

Tänkte tillägga att jag har sett alla avsnitt av julkalendern hittills, tom radioavsnitten har jag lyssnat på. Det känns bra. Jag är nöjd. Och Mamma tack för ljuset, det höjer min julkänsla.. (Nu måste jag bara göra lite glögg snart igen.. )

Idag när jag kom till jobbet var det alltså en vecka sedan jag jobbade. Det var lite konstigt men väldigt väldigt kul. Gjorde frukost, klädde på barn, bytte blöjor. Sedan följde jag 3 barn till skolan. Och resten av förmiddagen gick till åt att leka med de minsta. Lugnt och stilla var det iaf.. De kan vara så söta så ibland! :D

Vid tolv-tiden gick jag och Gurbet till Katalinas skola. Sedan fick tog jag och Kat spårvagnen till sjukhuset för hennes terapi. Det var lite läskigt att vara alldeles ensam med henne och verkligen ha ansvar, samt att ta tunnelbanan själv med henne och se till så att vi hittade till sjukhuset. Jag hade ju bara varit där en gång så ja lite spännande var det. Men hon är så duktig så.

Det är roligt när det är något som man inte brukar göra. Nu kommer det ju iofs alltid vara jag som följer med henne på hennes terapi. Men som i helgen. I lördags natt tog jag Noctis-bussen ensam för första gången och fick gå en bit hem sen. Och det var bara andra gången som jag tog den bussen. (Nu kan man ju tycka vad man vill om att jag åker buss ensam halv två på natten men jag tror att det är viktigt att jag kan få kkänna mig lite trygg. Bor man i en stad är det viktigt att man känner sig trygg och så ensam, tycker jag.) Dagen efter tog jag mig ensam till Skut, vilket innebar byte av tunnelbana osv.. Men det går ju alltid bra liksom.

Rolig slutgrej; Pratade med Joshua, vaktmästaren, som undrade var sjutton vi hade hållit hud hela förra veckan. Han hade varit här och knackat på flera gånger och kollat i grupperna och så.. Till slut trodde han att vi åkt för jul utan att säga ngt till honom. hihi. Det är skönt att det finns någon här som faktiskt tar sig tid att komma och prata lite med oss ibland. Han är snäll han Joshua.